Självbildarna har sedan länge proklamerat: “Invandringen är en ny ekonomi”. Invandringen kommer på sikt att få Sverige att blomstra, vi kommer att öka vår konkurrenskraft gentemot övriga världen. Bara genom att sänka sin personalomsättning kan företag och organisationer göra vinster på att investera i invandringen och nysvenskar.

 

Att bygga lojalitet

En av de svenska arbetsgivarnas största bekymmer är att behålla sin personal, att bygga band som är skapade av förtroende och av lojalitet. I vårt gamla industrisamhälle så var det inte ovanligt att man fick sin guldklocka och pensionerade sig i det bolag som man som ung tog anställning i. Idag är gräset alltid grönare någon annanstans, en arbetsgivare som lockar med en tusenlapp extra får omgående en anställd att byta arbetsgivare. Vi har helt enkelt misslyckats med att bygga företagskultur och därmed lojalitet vilket ökar personalkostnaden.

 

Max 3 år/anställning

Jag har ingen aning om detta stämmer, att vi har ett snitt på anställningstid på 3 år, men jag har sett och arbetat i organisationer där snittet var långt mycket lägre än 3 år. Vi kan oavsett räkna ut att det kostar vansinnigt mycket pengar att byta sin personal. Oftast drabbas vi av dubbla löner under en övergångsperiod, upplärningstiden av en nyanställd kan vi räkna på 3 månader, och då glädjeräknar vi. Den administrativa overheaden är ofta något som inte ens räknar på men den uppgår till massor av lönetimmar. Vi väljer att inte fokusera på andra kostnader som personalomsättning kan innebära, så som eventuella kundförluster med mera.

 

Som arbetsgivare förväntas vi alltid att ställa upp på krav från våra anställda, det är det enda sättet att vara konkurrenskraftiga. Vi ska investera i personalen, högre löner, gymkort, ledarskapsutbildningar eller min personliga favorit, Neurolingvistisk programmering (NLP). Ändå, trots alla dessa investeringar, lyckas vi inte behålla vår personal. Den anställda använder investeringarna som ni som organisation gör för att öka sitt värde hos ett annat företag. Jag hävdar att vi gjort investeringar i personal som personal egentligen inte behöver och därför skapar vi inga band till varandra, vi skapar ingen lojalitet eller förtroende.

 

Ansvarsfulla investeringar leder till lojalitet, minskad personalomsättning och ökade resultat

Om vi istället hade gjort en investering i en människa som vill bidra i samhället men just nu står utanför. Många invandrare har goda kvalifikationer för att klara arbeten i Sverige men kanske behöver uttals och kommunikationsutbildning i Svenska för att kunna klara arbetet. Om vi som organisation investerar i detta så kommer denna person med största sannolikhet inte att söka grönare gräs, snabbare pengar och mer förmåner. Jag tror också att denna anställd, i snitt, kommer att stanna i din organisation långt mycket längre än du någonsin kunnat drömma om. Ingen glömmer vem som sträckte ut en hand när du behövde det!